fredag 26 juni 2009

Verklighetssnittar


Som en liten festlighet inför semesteruppehållet bjuder jag på små delikata tårtbitar ur min vardag. Verklighetssnittar.





  • REA-drama: Idag slogs jag om en taklampa (nedsatt med 20%) med Victoria Silvstedts mamma. Jag förlorade. Hon köpte den dessutom till sin dotter. Vid närmare eftertanke kanske jag är glad att jag inte fick köpa den.
  • Min yngste son, den diskrete herr Lillebror, gör nummer 2 var femte dag. Med besked. Och med dunder och brak. Det gäller att vara förberedd (mörka kläder på babyn, badbaljan framplockad). Det var jag inte idag. En body i soppåsen, en baby i handfatet.
  • Med mild förhoppning om att bli av med post-babymagen har Märta godis-, glass- & kakförbud. Det tär hårt på Märtas psyke. Tyvärr inte på Märtas mage.
Imorgon hägrar skärgården. Bilen packas till bristningsgränsen. Det ska drickas mycket kaffe på förstutrappen, lite vin hejsansvejsan och sjåar med vatten för dn snart fyrtioåriga hyn. Det ska badas från bryggan och i sjön. Det ska intas sill och nubbe. Jag ska måla tånaglarna i guld och kanske vilt & galet fingernaglarna i tuggummirosa. Det ska värmas små frusna barn i frottéhanddukar, och smörjas samma ungar - fast då piggare och argare - med spf30. Kanske hittar jag en dator med internetuppkoppling. Eller inte. Jag har köpt sommarröda byxor - nästintill Nantucket Reds. En viss man ska då och då fångas in och bli kysst och åtminstone en gång ska jag äta en hemfångad fisk. Jag kommer lamslås av olika doftstråk som hör årstiden till. Minnen kommer välla in och dra förbi. Det blir bra. Fräknar på näsan. Kottar i hålfoten. En varm bris i hjärtat.

Nu är det sommar. Skål tamejfan.

tisdag 16 juni 2009

Saffran addict

Det är nog baske mig svårare att få tag i saffran än knark. Visserligen säljs det saffran på ICA men det underlättar knappast.

Man ska köpa saffran. Allt är frid och fröjd, man har skrivit det på sin kom-i-håg-lapp. Man plockar sina varor, går mot kassan, lägger ner kom-i-håg-lappen i fickan för att lägga upp varorna på bandet, man tänker kanske "nu ska jag inte glömma saffran". Man betalar, packar sina varor och går hem. Då slår det en: "Saffran". Sen osar det svavel.

Problemet är ju att tillgången på saffran finns när efterfrågansfrågan är förvirrad (i kassan när man håller på med andra grejor). Knark förmodar jag finns att köpa t ex på krogen då man ändå är lite full och det är troligt att man kanske kommer på att det skulle vara en bra idé att knarka lite. Eller?

Att enbart sälja saffran över disk är ju som att försöka prångla på stressade familjefäder lite kokain på IKEA:s självplocklager en lördag efter lön. Dömt att misslyckas. Kunden har liksom lite annat att tänka på.

Således borde saffran finnas att plocka vid kryddorna. (Gör förpackningarna giantiskt stora så att de inte går att sno är mitt förslag.)

Och, ja - bilden föreställer mig. Efter en snedtändning på dåligt fulsaffran från Coop, samt två månaders missad vaxning/rakning)

Tomhet

Nu är studentperioden över och Märta kan återgå till det normala.








Oj, vad tomt det blev.

fredag 5 juni 2009

Jag har tagit studenten!

för 21 år sedan.

Fy fan vad jag är bra!!!

Bara en bild


som säger väldigt mycket för en viss gruppering ...

torsdag 4 juni 2009

Ja, ja, ja

En mobb av korrekturläsande vänner har jagat mig länge nog. Nu är de små felen på bloggen ändrade. Väl?

Arla uggla

Klockan är 6.30 och jag har redan duschat, sitter och plirar med grus i ögonen och har svindel av sömnbrist. Resten av familjen trynar som små murmeldjur. Man blir inte yngre precis, snarare tio år äldre, av att tampas med lille herr Milk Sucker på nätterna. Nu sover han så fint i vagnen igen. NU!?

onsdag 3 juni 2009

Vad man hittills varit tvungen att känna mig väl för att veta

  • Att jag är fullständigt såld på mördeg i alla former. Kan äta hur många finska pinnar som helst, eller hallongrottor … Mmm. Tror det har något att göra med mormors gulmålade kök: skogstomten utanför fönstret, doften av svartvinbärste, den totala tryggheten.
  • Att jag lärde mig simma på 80 meters djup i Medelhavet. Medan mina föräldrar var uppe på segelfartyget som vi bodde på, fick jag ligga i vattnet bredvid, med simärmar och ett rep som enda livlina.
  • Att jag har ganska många hang-ups när det gäller mitt utseende. Den främsta är nog att jag ibland får för mig att folk tror att jag är transvestit i full gala. (Det slår mig plötsligt att risken för detta kommer bli än mer överhängande när jag uppfyller punkt 1 och 3 på listan nedan!)

tisdag 2 juni 2009

När jag blir stor

... då ska jag:
  • Börja ha mer högklackat på mig - skit samma att jag kommer toucha två meter.
  • Börja med matchande underkläder - varje dag. Oavsett. Come rain or come shine.
  • Börja ha mer fixade naglar.
  • Börja öppna posten så fort den kommer och inte spara hela högen till dag 31 i varje månad.
  • Som en följd av punkt ovan ska jag börja hålla ordning på mina papper, i prydliga pärmar. Utrota pappershögarna som min man hatar (och som jag föraktar mig själv för).
(och stor - det blir man vid 40)

måndag 1 juni 2009

Veckans utmärkelse till Stockholmsmuseum

Ja, ja - jag vet. Har inte skrivit på länge. Jag har varit alltför upprörd över att bli negligerad av vaktparaden. Numera står jag INTE i fönstret och viftar med svenska flaggor när de går förbi. Alldeles nyss satt jag med neddragna gardiner och knappade surt på datorn när jag hörde hästhovarna utanför. Och tänkte onda tankar, det gjorde jag.

Och i denna våg av Hate Bombing ser jag mörkt på mycket och instiftar härmed en utmärkelse: Veckans Bajsblöja.

Vem som retroaktivt får förrförra veckans behöver vi kanke inte diskutera mer.

VECKANS BAJSBLÖJA
går till vattenmuséet Aquaria. Där får man inte ta in sitt sovande spädbarn i vagn. Av utrymmesskäl. Även fast muséet är tomt på andra besökare. Nej, då ska man väcka spädbarnet och forsla runt det i en bärsele som man får låna (och som såg ganska nerkräkt ut). Det var en himla tur att jag inte var där som ensam vuxen med min entusiastiska två-åring (och ovan nämnda sovande spädis). För då hade två-åringen fått vända i dörren. Nu kunde pappa gå på muséet och jag och tröttmössan fick sitta på en bänk utanför.

Jag förstår att man inte kan ta in för många vagnar, eller vagnar till barn som faktiskt kan gå - men besökaren borde i alla fall erbjudas att betala för vagnens inträde. En vagn tar inte mer plats än ett omkringhoppande barn. Men är betydligt tystare och har sönder färre grejor och skrämmer inte ihjäl så många fiskar.

Som sagt: VECKANS BAJSBLÖJA till Aquaria.