Om två dagar fyller jag år. Jämnt. Jag rannsakar mitt liv, skärskådar min tillvaro, fnular på fortsättningen. Det är odelat den värsta ålderskris jag haft hittills. Men den som jag tror kommer vara mest konstruktiv. Det finns liksom ingen tid att strula med längre. It's now or never.
Att fånga dagen, njuta av stunden är väl ett klichéråd såklart. Men faktiskt det enda som får tiden att sluta rusa fram som ett skenade ånglok. Alltså: stanna upp och lukta på blommorna. Eller på tvååringens nytvättade hår. Eller, för all del, på samma unges skrattsvettiga nacke. Eller på lillebebisens fjunmjuka kind. Räkna fräknarna på Virvelvindens sommarnäsa. Krama J:s varma hand i julinatten.
3 kommentarer:
Japp! Fortsätt med det!!!!!!! Det enda raka! Det enda vettiga. Även om det kan vara svårt ibland när vardagsstress och annat rycker en i kläderna....
Men att försöka hjälper långt.
Och förresten förstår jag itne riktigt din noja??? Du har ju hunnit med MASSOR och är värsta supersnygga donnan! Vad har du att "ångra" eller fundera över...?? ;-)
Stor kram från en som inte heller har sååå långt kvar till din underbara ålder!
Jag håller med. Få har så lite anledning att krisa som du Märta. Fast ibland behöver man kanske ingen anledning, bara krisa...
/M.EHR.
P.S. Ordverifieringen säger gootant. Det var väl passande? D.S.
Åh, vad fint skrivet. Och stort GRATTIS idag!!
Nu måste jag ju baka! :-D
Skicka en kommentar