Nä. Jorden rämnade inte. Helvetets portar förblev stängda. Inte blev jag nämnvärt "äldre & klokare" heller. Utan tiden tickade bara på, slog över till ett nytt decennium och tickade lugnt vidare.
Det var värre innan. Nu när det är gjort så är paniken borta. 40 är bara en siffra, säger jag lika klichéartat som många före mig. Men nu förstår jag vad de menade.
Märta tackar för gratulationer, blommor, sång och presenter!
Festen blir senare när herr Lillebror är färdigammad och Märta kan partaja loss ordentligt - så leopardtoppen spricker i sömmarna och klackarna faller av ormskinnssandaletterna. Be aware.
PS. Att jag nyss satt och somnade till i tv-soffan framför Ernst Kirchsteiger tillskriver jag den bebisrelaterade sömnbristen snarare än ålderströttheten /DS
5 kommentarer:
Jadu Gudrun... det blir en syn det! Nar dina leopardmonstrade topar spricker i sommarna menar jag, haha!!!!!
Kram!
Det ser vi fram emot !!!
Grattis alldeles för sent! Du är den finaste 40-åring jag känner :-) Kram!
Förresten - ordverifieringen är "Suputig". Hur kul är inte det?
Ernst kan vara en smula tröttande. Min far, Stor-Fritzen, kan omöjligt vara kvar i samma rum som TV:n när Ernst dyker upp. Det är mycket fascinerande. Han måste omedelbart lämna rummet och man måste sänka volymen om man inte byter kanal. Själv tycker jag att Ernst är lite fån-mysig på ett rätt harmlöst sätt. Skönt att din kris är över. Den var föredömligt kort!
/M.EHR.
Saltis & Ankie: kul att ni är förväntansfulla!
Stycket: Tack! :-)
M.EHR: Eftersom jag tar ut allt i förskott jämt så förfaller kriserna vara korta ... fast över och över ... It ain't over until the fat lady sings. Eller nåt.
Skicka en kommentar