Så satte man favoritsnackset cashewnötter rejält i halsen. Läser i
dagens SvD om cashewnötskalarnas vansinniga arbetsförhållanden i södra Indien. En döv 80-åring sitter ihopkrupen i tio timmar per dag på ett cementgolv och skalar vårt dj-la drinktilltugg. För fyra kronor per dag. Fyra kronor räcker ingen vart, inte ens i Indien. En liter mjölk kostar ca 2,50. Ett kilo ris nästan två kronor. När nötterna skalas utsändras en frätande olja som skadar huden. Skyddshandskar saktar ner arbetstakten så såna delas inte ut.
Jag tänker direkt - vad kan JAG göra? Jag vill bojkotta cashewnötter. En fjärt i universum. Vi måste vara fler. Och vi kan ju inte bara sluta köpa - då får ju inte 80-åringen ens sina fyra kronor om dagen längre. Hon tillhör inte skalareliten på sin fabrik direkt. Jag vill dessutom veta vilka fler livsmedel eller varor som tillverkas under oacceptabla förhållanden. Varor som vi köper ofta och som det märks om vi slutar köpa. Där vi kan ställa krav.
Jag har tidigare retat mig på den dåliga servicen man får i butiker här i stan och funderat på ett konsumentupprop riktat mot expediterna - det skulle kunna kallas "Hallå, lilla människan!". Men här pratar vi om något helt annat. Kanske ska vi kalla uppropet: "Hallå, stora feta fabrikören!" ? Jag vill kunna påverka hur maten jag köper produceras. Jag betalar gärna mer för cashewnöttter - t ex - bara jag vet att fabriksarbetarna inte lever i armod. Tyvärr misstänker jag att nötterna inte skulle behöva bli så mycket dyrare. Tror att vinsten på denna typ av produkt i nuläget är helt vansinnigt stor. För fabrikören. För livsmedelshandeln. Jag har sett kilopris för cashewnötter på 299:-. För skalning av ett kilo nötter får 80-åringen 1 (en) krona.
Tills vidare inga cashewnötter. Innan jag listat ut nästa bästa steg. Rackarns vad misstänksam jag kommer bli framöver. Ännu en sak att hålla reda på när man ska handla på tio minuter innan dagishämtning.