onsdag 29 oktober 2008

Höstlovspyssel

Till Virvelvindens ära har jag tagit ledigt från måleri och skrivande denna vecka. Har även semester från dåligt samvete, härrörande från min oförmåga att åka till ateljén och skapa. Härligt.

Vi har ett fullspäckat schema, Virvelvinden och jag. Icke. Men vi är effektiva. Igår var det shopping som gällde. Vi fyllde på hans garderob inför hösten. 12 plagg inhandlade på 1,5 timme. En av mina bästa grenar, och även Virvelvinden verkar lovande.

Idag är det Riksidrottsmuseum som gäller - men först lunch på Stallet (Tekniska Muséets restaurang).

Imorgon: bio, fredag: Muffins Mania (= bakning)

Hoppas ni har det bra på jobbet eller sofflocket eller var ni nu är!

tisdag 28 oktober 2008

Det är DE som stalkar MIG!

Med tiden har jag nästan förlikat mig med det faktum att mitt kvarter är det kanske mest kändistäta stället på jorden. Fredrik Lindström står och svajar nere i gathörnet. Björn Gustafsson sms:ar lutad mot min fasad. Prins Daniel stolpar förbi porten (i sällskap med identiskt klädd dvärg), Eric Gadd lurar utanför grannbutiken, Claes Borgström (fd JämO) hastar förbi skynklig som en begagnad papperskasse.

Men idag börjar jag åter känna ett obehag. Jag hoppade in genom porten i mitt hus i eftermiddags. Baklänges, eftersom jag hade Livia i vagnen med mig. Stötte nästan rumpan i något stort och mjukt bakom mig i entréhallen. Det var Göran Persson på väg ut. I mitt hus. De är inte lite fräcka. Nu kan de portkoden också.

Kommentar från Tantaloran

Alla mina läsare är unika (anser jag i alla fall). Vissa mer än andra. Den kanske unikaste (som jag nu bestämt att det kan heta) är charmerande Tantaloran (känd från förra bloggen som Kvinnan med herdinnekorgen). Hon lämnar kommentarer på ett alldeles speciellt sätt - i min mailbox:

"Kommentar till Din blogg:
Jag blancherade bacon i lördags. Det tycker jag varje svensk kvinna bör ha gjort en gång i livet.

Hälsningar Tantaloran"

Det blev säkert gott, men jag har fortfarande ingen aning om hur eller varför hon gjorde detta med det intet ont anande baconet. Eller ens att det kunde göras. Men jag är nog ingen riktig kvinna. Än. Men hoppas på att bli. Snart.

fredag 24 oktober 2008

Doktor Märta släcker ner

Under en sjukdomsdiskussion på frukostfikat på Lyckokycklingens dagis i morse frågade en mamma om jag var läkare ... Och jag deppade ihop totalt. Saken är ju den att jag sedan ett par år insett att det är DET jag borde blivit. Jag är övertygad om att jag skulle ha blivit en jättebra läkare. Men nu är jag ju inte det. Och jag insåg i morse även att jag numera är för seg i kolan för att lyckas plugga in allt som man måste kunna utantill - OM jag skulle försöka bli läkare på ålderns höst. Så inte ens nu.

Nähä. Bryt ihop och gå vidare är ett nyttigt förhållningssätt till livets krumbukter. Så nu har jag gjort det. Nu är jag anmäld till en kurs i webdesign. Så att jag i alla fall kan bli en omåttligt framgångsrik småföretagare i sinom tid. Räven Märta smider planer.

Ja, ja

- ni ska få receptet. M.EHR som är allergisk mot min husmorsinriktning får stänga sina förgätmigejblå för en stund.

Rotsaksfräs:
(Gjorde denna i ugn, eftersom jag ändå höll på och ugnsbakade laxfiléer). Riv tre stora morötter och en ganska stor palsternacka. (Jag använde en gammalags råkostkvarn eftersom jag ville ha finare strimlor än vad rivjärnet erbjöd.) Blanda rivet med en halv finstrimlad rödlök, två pressade vitlöksklyftor, en försvarlig slurk teriyakisås, (nästan all) saft av en pressad apelsin, lite salt, lite peppar. Bre ut i en ugnsform (exemplevis mellan laxfiléerna) och kör i ca 200 grader (varmluft) i 8-10 minuter. Häll därefter på grädde (av valfri fetthalt - jag tog vispgrädde) - ca 1,5 dl, så att det nu lätt brynta fräset fuktas rejält. Kör 8-10 minuter till. Då bör både fräs och de stora härliga laxbitarna vara klara!

Storfräsarn har gjort det igen!

onsdag 22 oktober 2008

Vardagsdrama och bekännelse

Det är kallt på golven - har varit det länge. Minst lika länge har min ena rosa fårskinnstoffla varit borta. Helt borta. Tills igår. Då hittade jag den inkilad bakom en hög böcker på en hylla i nattduksbordet. >>>

Lycka. Tills jag insåg att Murphy's lag även gäller tofflor. Givetvis hade den första tofflan försvunnit i samma stund som den andra upphittades. Tårna krullade sig av köld.

Efter en massiv och koncentrerad skallgång är nu toffelparet återförenat. Se där, det var väl ett lyckligt slut.

------------------------------------

Jag kunde efter gårdagens middag konstatera att jag ibland är löjligt bra på att laga mat. Det var den snabbt fixade, improviserade rotsaksfräsen med teriyakisås, grädde och apelsin som fick humöret att toppa.

Jag medger även gärna - innan någon minnesgod påpekar det - att jag är oefterhärmligt genomusel på att laga stuvade makaroner. Senaste gången jag försökte mig på det - för 4 år sedan - sa Virvelvinden, diplomatiskt för sin ålder: "Snälla mamma, laga aldrig det här igen".
Okej. Av kärlek och av nåd.

Och när jag ser maträtten på bilden här ovan till höger så kommer orden VARFÖR ÖVERHUVUDTAGET? så naturligt till mig ...

tisdag 14 oktober 2008

Plats i korgen!

Vissa tv-program fastnar man bara framför, oförmögen att stänga av, lyfta rumpan och gå därifrån. Idag var det (hör och häpna) Martha Stewarts husdjursspecial som trollband mig. Nu vet jag hur man lär hundar att sluta gnaga på stolsben, katter att sluta klösa på soffor och tack och lov även hur man får en mattkrafsande iller på andra tankar. Jag har lärt mig allt som är värt att veta om chihuahuornas ursprung (om jag nu bara lär mig lämplig forn-aztekdialekt så kommer jag lätt kunna intervjua Stureplans små knähundar om deras hemförhållanden).

Synd bara att jag är hysteriskt allergisk mot allt med päls (utom mina gummistövlar och min nya pälsbollssjal förstås) - jag lär ju inte kunna använda mina nyvunna kunskaper till något vettigt. Utom möjligen att sprida ordet här?

Igår åt Lyckokycklingen upp hälften av sin pappas alla visitkort - kanske skulle jag kunna hindra henne genom att smörja in resterande kort med den där beska gelén som Martha använde på de hundgnagda stolsbenen ...?

----------------------------------------

Är du en Mini-Martha?

Martha har publicerat en lista med 30 saker man som varje god hemmamänniska borde kunna. Varsågoda att bocka av. Meddela mig gärna ert resultat så att jag kan hylla respektive håna er.

måndag 13 oktober 2008

Äventyr på hemvägen

Märta, Märta: Trots att hon ofta strävar mot någon typ av jämlikhet kunde hon ändå inte låta bli att förtjusas av den gentila dagispappan, som i dagens trängsel vid dagisutfarten drog sitt ekipage åt sidan, höll upp grinden och lät henne och Lyckokycklingen segla ut först. Lite gammaldags ridderlighet är väl inte det som skulle skjuta feminismen i sank, eller ...?

-----------------------------------------

På Konsum får Kycklingen frispel direkt vid ingången. Man hamnar nämligen i frukt- och grönsaksdisken när man kliver in i affären. Och lilla Kackel är i det närmaste maniskt förtjust i allt grönt. Och då menar jag verkligen allt. GRÖNT. Finge hon bestämma så skulle det ätas broccoli till varje mål. Och päron. Ärtor. Nu tystas hon av en näve vindruvor som jag lägger i hennes mössa, tillfälligt tjänstgörande som en liten skål. Med den i knät mumsar hon nöjt hela vägen hem.

-----------------------------------------

Förövrigt tycker jag att det är kul att hon har samma ord för RUSSIN som för FARFAR - [fa-fa]. Tror kanske inte att farfar skulle uppskatta det på samma sätt.

Förnöjsamet

De senaste månaderna har mitt och J:s liv kretsat kring - i huvudsak - ett problem: Att hitta ett snyggt överkast. (Vi har, som ni kanske anar, ett arbetsamt och besvärligt liv.) Och nu är det äntligen gjort! Jag beskådar vår inte längre nakna säng och känner en inre ro. Så fint kan det bli (fast vårt har mörkbrun botten istället för beige).

Nöjd är jag också med mig själv efter denna helg. Jag gick på fest i mina lårhöga stövlar. Och jag köpte bara en indisk sjal på söndagens sjalförsäljning på Döbelnsgatan. Med pälsbollar. (Nästa sjalköptillfälle är i november - lovar att promota denna begivenhet här).

Idag är det sorterar- och arkiveringsdag - go'middag!

torsdag 9 oktober 2008

Slampan åker buss?

Vi var ute på äventyr idag, Lyckokycklingen och jag. Åkte buss till Birkastan för att köpa säsongens barnskor. Insåg att det kommer dröja ett tag tills jag visar mig offentligt med det lilla lyckopillret igen. Jag menar, hur seriös verkar man som mamma när barnet under hela bussfärden pekar på ALLA män i tur och ordning och glädjestrålande säger: PAPPA! Jag vet att barn i en viss ålder gör så - men det är lika pinsamt i alla fall. Man tvingas le urskuldande ... och flera av de utpekade tänker nog tanken: Nej, bevare mig väl!

onsdag 8 oktober 2008

Uppföljning

Apropå tomatsås så har jag och J fått för oss att han ska sprätta runt ett par Nantucket Reds nästa sommar. Nu är bara frågan hur man får tag på dem. Firman verkar inte skeppa till Sverige eller Europa över huvudtaget. Någon som tänkte kvista förbi Nantucket Island i Massachusetts snart? Det finns en butik på Martha's Vineyard också för allan del. Hör av er så lägger jag beställning och sticker till er ett kuvert med kontanter.

Det har höjts röster (eller i allafall en gnällig, upprepad sådan) som vill se min tennisracket (med fodral). Inte för att jag föstår varför (jag menar, hur spännande är det på en skala - det är ju bara något man skyfflar iväg en boll med. Kunde lika gärna vara en stekpanna (kanske vore det mer passande för mig?)). Men här är det:


Oerhört spännande, M.EHR!? Vill tillägga att underlaget på bilden inte är ordinarie spelyta
.