Cakeheaded

Tårta. Tårtor. Jag tänker på TÅRTA mest hela tiden. Lite grann för att jag inte får (ska) äta dem och ganska mycket för att jag alldeles snart skall bjuda ganska många människor på just det.

Jag älskar tårta. Ordet. Bakverket. Vill sträcka mig så långt som till: Livsstilen.

Tårtor är vackra. Det finns ingen gräns för hur snygga de kan vara faktiskt. Tårtor kan smaka lite vad som helst, men är alltid goda. Jättegoda! Tårta gör folk glada - även i sin enklaste form. Det finns överhuvudtaget inget tråkigt med tårta.

Jag vill leva the Tårta kind of life.

Domestic goddess

Igår svängde jag ihop en fläskwok som var den godaste wok jag ätit. Jag sträcker mig även till att säga (utan att fråga honom) att det var den godaste wok J har ätit.

"Jäklar i min låda vad bra jag är på att laga mat", tänkte jag då. Och sen funderade jag vidare: "Tänk att vara gift med mig och kunna slå sig ner varje dag vid köksbordet och få sådan mat! Tänk det!"

Det där väckte ännu mer funderingar och sen var jag tvungen att fråga J hur det är att vara gift med mig. Tydligen överväger fördelarna. Än så länge?

Man är rätt läcker i alla fall

Idag var det en herre som dreglade mig i urringningen. På riktigt! En hel rännil.

Frånsett att det var herr Lillebror som gjorde det så var det rätt smickrande.

Höstfällning

Jag tappar hår. Det finns inget annat sätt att säga det på. Tappar hår. I drivor, tussar och sjok. Och ingenting kan jag göra åt det. Det är den där "100-dagar-efter-förlossningen-fällningen".

Jag torkar, plockar och sopar strån hela dagarna. En halvmeter långa, mörka hårstrån tar sin plats. Syns. Trasslar i allt.

Och det är ren och skär ångest. Trots att jag vet orsaken och att det kommer tillbaka. Mitt hår har varit min stolthet, min mantel, min koja, min krona. Det känns tomt - och tunt kan jag säga. Ingenting kan ni, någon säga som lindrar heller.

Stackars mig.

-------------------------------------

I akt och mening att pigga upp de stackars kvarvarande testerna tonade jag håret i förmiddags. Vald färg: Ljusbrun. Resultat: Tjaaa ... Jag blev i alla fall FÖRVÅNAD när Marilyn Manson bligade tillbaks mot mig i spegeln. SKIT!

Nu börjar det

För två veckor sedan sa jag till Lyckokycklingens pappa: "Jag undrar när Lyckokycklingen kommer börja säga pinsamma saker om folk vi träffar på stan". "Vadå?" sa han. "Ja, till exempel: Varför är den tanten så tjock och så", sa jag.

Det tog två veckor.

I går skulle Lyckokycklingen och pappa handla på Konsum. Utanför Konsum på en bänk satt en tant. Lyckokycklingen tvärstannade framför tanten, pekade och sa glatt till sin pappa: "Titta! Ett troll!" "Äh vadå?", sa pappa - låtsades att han inte hörde. Lyckokycklingen, fortfarande pekande, förtydligandes: "Ett MONSTER!"

Ögonblicksbild - onsdag, kl 16.57

• Lyckokycklingen tittar storögt och för tredje gången detta dygn på "Vilse i pannkakan"-DVD:n.
• Herr Lillebror sover, utslagen av trötthet, efter vändningsdebut.
• J läser dussinpocket i en soffa utan vare sig plymåer eller tygöverdrag. Efter-blöj-katastrof-tvätt pågår.
• Märta lagar fiskcrispies och potatismos (med sötpotatisinslag och med aningens vitlök och mycket muskot) och funderar hur göra vardagen mer glamorös.
• Parken utanför bedövande vacker.

Jag skulle också vilja ha såna här ...

... svarta ögonfransar, så långa och böjda att de touchar ögonbrynen. Är det inte en liten ironisk vink att de hamnade på herr Lillebror istället? Jag menar - hur mycket kommer han bry sig om dem?

Tillbaks i stan

Sommaren blev lite annorlunda än vad jag flaggade för. Jag hann aldrig måla tånaglarna till exempel. Varken i guld eller rosa. Vi drabbades också av dåligt väder så något värmande av badningsfrusna barn i frottéhanddukar blev inte aktuellt. Men jag kom över min ålderskris, har högpresterat i köket (trots vacklande torpuppsättning av knivar och kastruller) och har upptäckt ytterligare goda sidor hos min man. (Vilken tur att det blev vi. Inte självklart, aldrig självklart.)

Nu börjar vardagen så smått igen. Herr Lillebror och jag ska hitta våra alldeles egna mamma-/bebisrutiner. Lyckokycklingen är återbördad till förskoleverksamheten (rusade in på dagisgården "Jag är här nu!"). Virvelvinden börjar i nya skolan. Maken sparkar igång ekorrhjulet ...

Tjoho - snart är det höst! Världens snyggaste årstid!