Märta trycker på knappen

Pausknappen. Jag har massor av goda föresatser inför det nya året. Och en pockande herr Lillebror vid min sida. Mindre snack och mer verkstad är nödvändigt för att få gjort allt det jag vill. Tyvärr är det antingen eller som gäller för mig - så tills vidare säger jag hej svejs till mina bloggläsare.

Nästa år ska jag:

• skriva klart min bok (som är klar i huvudet och dessutom har fått sällskap av en uppföljare. Redan. I huvudet alltså).
• ägna mig ått att helhjärtat leva ett mer glamouröst liv.
• ta en seriös brottningsmatch med min för stora (och för lilla - på olika plan ...) garderob. Slänga! Ge bort! Sälja! Plus rensa i två gamla dödsbon.
• bli av med cirkus 8 kilo efterbebisvikt, alternativt få på mig mina gamla mockabyxor - vilket nu som inträffar först.
• få mer ordning på torpet - bokstavligt, bildligt.
• kaske skaffa ett torp till och med.

ja, ja - ni hajar. Kan inte sitta och hänga vid datorn nu.

PUSS och gott nytt år alla!!!

Jultankar

Märta är tillbaka från semestern. Mer om den när tid finnes efter allt julpyntande. Några tankar såhär i juletid:

- Det gäller att vara snabb så man är först i säng. Sisten uppe får nämligen gå och släcka alla julstjärnor och glitterkvistar och adventsljusstakar och granar. Det tar ett tag om man säger så.

- Vår gran är helt fantastisk. Huggen och såld enligt konstens alla regler av Skogshögskolan. Det gör också att den dricker kopiösa mängder. Börjar fundera på om den kanske behöver ett nattmål också. Istället för hungrige herr Lillebror.

Lill-Märta plockar upp stafettpinnen

Jag tror nu på någon form av telepatisk kommunikation. Lyckokycklingen kom nyss uttassandes i köket och sa:

-Jag kan 'ljälpa' dig mamma!?

Det blev inte lättare, men mycket roligare att svänga ihop dagens middag när hon stod på en köksstol och karvade gurkbitar med en bordskniv.Vad det blir? Lustigt - Virvelvinden frågade nyss det samma.

Han sa:

-Vad blir det idag? Take-away?

Jag svarade fyndigt:

- Nej, men the Taco Way.

This is as wild as it gets

Ett par leopardmönstrade flipflops inför resan. Få se om Kåta Gun tittar fram. Bäva månde J.

I övrigt en ganska lyckad shoppingtur. Flippisarna på rea. Ett par rumpkorta jeansshorts på rea. Ett bubbelgumssnyggt semesterarmband på rea. En väldigt stor party-t-shirt med Hermèskomplex. Definitivt inte på rea. Vad tror ni om outfiten på Märta? Picture in your heads? Flipp eller flopp, så att säga?

Det blåser upp till strejk

Trodde aldrig att jag skulle komma hithän - men måttet är rågat. Det är inte roligt att laga mat längre. Varje dag det samma. Stressa, stressa vid grytorna. En halvtimma, max, får det ta. Sedan hasar familjen till bords och kaoset utbryter. Mina nogsamt smaksatta anrättningar får aldrig stå i rampljuset. Det är skrik och skrän, tappade gafflar, bebisar som sätter majskrokar i halsen, utspillda glas, bordsskickskorrigering i det oändliga ...

Idag har jag serverat fiskbullar till lunch. Pågens saffranssnäckor till kaffet/saften. Vad kvällens halv- eller helfabrikat blir vet jag inte än. Skit samma.

Go' eftermiddag.

De senaste veckorna ...

De senaste veckorna har bestått av en strid ström av små och stora insikter. Bland andra:

• Att vällingvägrare kan botas med en slurk jordgubbsaft (dock inte just min vällingvägrare).
• Att gamla fjärilar fladdrar lite grann än och att det får vara så.
• Att fem felköpta kilo purjolök är väldigt mycket ... purjolök.
• Att matsalen svalde betydligt fler än tio-tolv personer som hittills som mest suttit där. Förvånande nog dinerade 25 där i fredags. Och det fanns plats kvar.
• Att en sjysst nässköljning borde vara en mänsklig rättighet.
• Att tolvåringar borde svinvaccineras före resten av familjen istället för tvärtom.
• Att jag är så himla lättskrämd att det räckte med att storebror berättade en bråkdel av handlingen i Paranormal Activity för att jag skulle få mardrömmar. Att jag aldrig lär mig att stänga mina små rosenblad till öron.
• Att jag om två veckor och två dagar ligger på en playa långt härifrån och sippar på en kokosnöt. Pilutta dig, va!?
• Att jag är för gammal för att inte agera nu.
• Att leopardmönstrat för alltid saboterats som klädmönster efter Kvarteret Skatan.

Go' eftermiddag!

När lusten faller på - agera!

För ett tag sedan kom Lyckokycklingen hem från dagis, rusade in på sitt rum för att hämta sitt prinsessvärd och sprang sedan i full karriär in till Virvelvinden, vrålandes: "Jag måste slå något!"

Jag vet inte var denna drift kommer ifrån - men plötsligt känner jag en stark drift att sticka något. Varför? Kanske ...

Så kan man också vara

Intressant att leva! Intressant att träffa nya människor. Denna lilla presentationsmonolog råkade jag ut för häromdagen:

"Å ja fatta ingenting ja bara blödde o blödde i flera månader och brösten bara *visar stora meloner med händerna* så jag sa till min man att asså ja tror att ja har fått muskler i brösten för dom har vuxit! Och min man bara: 'man kan inte få muskler i brösten - du måste vara gravid'. Å ja bara 'näe' för jag blödde o blödde. Och sen kom det en stooor klump så jag tänkte att det kunde ja ju inte vara men de var ja! Var ditt tredje planerat? Åh, shit? Så du ville ha ett tredje alltså!? *hållandes sitt tredje barn i famnen*

Alla är olika. Homogent är tråkigt. Måste hålla det i minnet.

Jo, jo!

Förhärligande

Jag önskar att jag här kunde länka till musiken i min iTunes. Jag är kanske helt ensam om att älska min blandning av, och smak för, musik - men då så, då älskar jag den bara lite mer själv då.

Att ha och att inte ha

Märta 40-årskrisar vidare ... Det finns massor av sätt att förhålla sig till tillvaron och att leva de år man har i det här livet. Ett sätt är att uppskatta det man faktiskt har och inte gnälla över det man inte har. (Funkar bäst för oss i en relativt välmående västvärld kanske.) Det hänger kanske ihop med mindfulness och sånt där. Här och nu (inte där och sedan/då).

Såg Slumdog Millionaire igår; ungefär tre år efter övriga Sverige - jag vet - men jag är, villig att prakisera den nya filosofin, nu tacksam att jag sett den överhuvudtaget. Det var en lätt övning att vara lycklig för att man är född i det land man är född i (och inte i fattiga kvarter i Mumbai).

Det är så lätt att gnälla på sina barn och tycka att de beter sig på ett icke önskvärt sätt (typ herr Lillebror som hindrar mig att sova på nätterna). Jag har drömskt fantiserat om vad jag skulle ha gjort om jag inte haft några alls att ta hänsyn till. Men givetvis vill jag inte vara utan dem. Jag tränar på att njuta mer av dem - nu medan jag har dem. På samma sätt som jag önskar att barnfria/barnlösa par försöker njuta av den egentid de faktiskt har. Om jag tänker rätt inbillar jag mig att det kommer kännas kul att spendera pengarna man har på tre par färgglada gummistövlar och nya galonkläder istället för på ett par snygga skinnbyxor till mig själv. På riktigt.

Och när jag behärskar det här med att vara tacksam för det jag har ska jag ge mig på nästa utmaning. Att våga mer. Hjälpt av tänket: "Vad är det värsta som kan hända?" (tack för idén, Karin!).

Drag under galoscherna!

För tre år sedan var denna lilla lady ännu inte född. För två år sedan hade hon precis lärt sig krypa. För ett år sedan sa hon knappt 'flasklock'.

Häromdagen mötte jag henne i våningen när hon kom joggandes från matsalen. Hon slängde ett öga på mig och utropade: "Nämen, hejsan! Om du ska till pappa så gå till köket! Det är därborta - till vänster (pekandes över axeln)."

Tänk om man själv utvecklades i samma takt.

(Hon sa dessutom rätt på höger och vänster, vilket nog var det som imponerade mest på mig.)

Den tiden på året

"I can't waste time so give it a moment
I realize, nothing's broken
No need to worry 'bout everything I've done
Live every second like it was my last one
Don't look back at a new direction
I loved you once, needed protection
You're still a part of everything I do
You're on my heart just like a tattoo"

Ser framåt - hopfull!

Idag började vi vattengymnaster prata med varandra så smått i bassängen. Lite pinsamt trevande, så där. Man är inte sitt starkaste jag när man är blottad i badkläder och genomskinlig plastmössa. Vi pratade om en låt vi tränade till.

Nu i efterhand gläder jag mig mycket åt de nya kontakterna. Nu äntligen i mitt liv kan jag nämligen få tillfälle att springa på någon av dem på stan och förvånat utbrista: "Nämen hej - jag kände inte igen dig med kläderna på!"

Dålig bortförklaring?

Jag jobbar på måndagar och tisdagar och för att minnas vad jag ska göra så skriver jag lappar. Hur morgondagens arbete ska gå står dock skrivet i stjärnorna; min bebis har ätit upp kom-i-håglappen. Jag lyckades visserligen ta ifrån honom den innan han svalde men allt som stod på den är numera ett ljusblått sudd.

Plötsligt förstår jag generationer av skolbarn som förgäves försökt förklara (och bli trodda) varför de inte gjort läxan: "Min hund åt upp boken!"

Därav bloggtorka

Det här är vad som rör sig i Märtas huvud nu: när ska han ha mat? varför vill han inte äta så mycket? Nu borde han nog sova oj nu vakande han nä vad trött jag är när ska jag få sova? i nästa liv kanske ... Borde ringa den och den borde göra något kul någon gång nej nu vaknade han visst vad ska vi äta till middag? Måste hänga tvätt men tvättsträcket är ju fullt usch vad tråkigt det är att laga mat hela tiden fort ska det gå och vad trött jag är ... Det är skönt att solen skiner man borde nog gå ut nu men han ska ju snart äta igen bäst jag stannar inne oj nu skriker han vad vill han?

Förlåt men jag har knappt näsan över vattenytan just nu.

Märta bestämmer (försöker)

Startfältet i Idol 2009 krymper. För mig är det helt osannolikt att någon annan än denna eller denne ska komma att vinna. Jag blir förbannad om inte. Tappar tron på "Folk i Gemen".

Idoltittandet började som ett tvång (Virvelvinden insisterade), fortsatte som något självvalt ... men är nu hotat eftersom TV4 klipper, redigerar och producerar det så förbenat tjatigt.

Blindkock

En ny typ av matlagning - i alla fall i mitt hem - har sett dagens ljus. Jag lagar mat i blindo. Det är effekten av att ha herr Lillebror i bärsele på magen. Han fjuniga huvud skymmer så att säga utsikten över skärbräda, diskbänk... tja, det mesta.

Resultatet står i ugnen nu i väntan på sin dom. Själva matlagningen var på detta sätt lite svårare, inte alls så lustfylld och definitivt inte särskilt baby-safe. Och så har jag väldigt ont i ryggen.

Herr Lillebrors huvud skymmer just nu bildskärmen på datorn men blindbloggning kanske inte är lika riskfyllt. Det finns så många som verkar hålla på med det redan. Typ.

Splendid future ahead?

När man skrev uppsats om år 2000 i småskolan kändes det årtalet som en väldigt avlägsen tidsålder. Jag minns att jag fantiserade om att personbilarna ersatts med något som liknade flygande badmadrasser med glaskupa över. Man åt inte längre mat utan näringspiller (detta var när jag hatade att hjälpa till med disken och innan jag blev matlagningsintresserad). Nu har jag en lite mer praktisk framtidsvision:

I en gyllene och perfekt framtid tar saker aldrig slut hemma utan åtgången läses av automatiskt och förråden fylls på. Saker man borde ha på pipeline från tillverkaren:

• Puder
• Stora sopsäckar
• Juice
• Tandkräm
• Blöjor
• Deo
• Bregott

t ex.

Inte utan min duschmössa!

Jag har börjat med vattengympa. Lite moget. I bassängen måste man ha mössa på sig (jag trodde i och för sig att kloret skulle ta död på bassilusker och sånt, men men). Man ställs då inför två valmöjligheter i detta på bad- & duschmössefronten torftiga land. Man kan ha en svart sak i silikon från Stadium som smiter åt så man får huvudvärk eller så finns det typ såna här:

Det lilla önskvärda mellantinget lyser med sin frånvaro. Tips?

Nya vindar. Nej - förlåt - gamla var det

Man kan tycka att hon är dum i huvudet. Man kan tycka synd om henne (för att hon är dum i huvudet?). Man kan tycka både det ena och det andra om Anna Anka. Men en sak är jag säker på att jag tycker: det är uppfriskande med någon som är fullkomligt politiskt inkorrekt och inte skäms för att uttrycka sina åsikter (eller har vett nog att hålla inne med dem). Men hur frisk fläkten än är från det stora landet i väster så doftar den nog allt lite unket. Unket som i gammalt och lite medeltida sådär. Men intressant.

Livstecken

Tjena hallå vad länge det var sedan jag var här inne! Jag är lite Internet-trött. Hoppas på att repa mig snart.

Men den här är rätt kul: CLICK ME!

Cakeheaded

Tårta. Tårtor. Jag tänker på TÅRTA mest hela tiden. Lite grann för att jag inte får (ska) äta dem och ganska mycket för att jag alldeles snart skall bjuda ganska många människor på just det.

Jag älskar tårta. Ordet. Bakverket. Vill sträcka mig så långt som till: Livsstilen.

Tårtor är vackra. Det finns ingen gräns för hur snygga de kan vara faktiskt. Tårtor kan smaka lite vad som helst, men är alltid goda. Jättegoda! Tårta gör folk glada - även i sin enklaste form. Det finns överhuvudtaget inget tråkigt med tårta.

Jag vill leva the Tårta kind of life.

Domestic goddess

Igår svängde jag ihop en fläskwok som var den godaste wok jag ätit. Jag sträcker mig även till att säga (utan att fråga honom) att det var den godaste wok J har ätit.

"Jäklar i min låda vad bra jag är på att laga mat", tänkte jag då. Och sen funderade jag vidare: "Tänk att vara gift med mig och kunna slå sig ner varje dag vid köksbordet och få sådan mat! Tänk det!"

Det där väckte ännu mer funderingar och sen var jag tvungen att fråga J hur det är att vara gift med mig. Tydligen överväger fördelarna. Än så länge?

Man är rätt läcker i alla fall

Idag var det en herre som dreglade mig i urringningen. På riktigt! En hel rännil.

Frånsett att det var herr Lillebror som gjorde det så var det rätt smickrande.

Höstfällning

Jag tappar hår. Det finns inget annat sätt att säga det på. Tappar hår. I drivor, tussar och sjok. Och ingenting kan jag göra åt det. Det är den där "100-dagar-efter-förlossningen-fällningen".

Jag torkar, plockar och sopar strån hela dagarna. En halvmeter långa, mörka hårstrån tar sin plats. Syns. Trasslar i allt.

Och det är ren och skär ångest. Trots att jag vet orsaken och att det kommer tillbaka. Mitt hår har varit min stolthet, min mantel, min koja, min krona. Det känns tomt - och tunt kan jag säga. Ingenting kan ni, någon säga som lindrar heller.

Stackars mig.

-------------------------------------

I akt och mening att pigga upp de stackars kvarvarande testerna tonade jag håret i förmiddags. Vald färg: Ljusbrun. Resultat: Tjaaa ... Jag blev i alla fall FÖRVÅNAD när Marilyn Manson bligade tillbaks mot mig i spegeln. SKIT!

Nu börjar det

För två veckor sedan sa jag till Lyckokycklingens pappa: "Jag undrar när Lyckokycklingen kommer börja säga pinsamma saker om folk vi träffar på stan". "Vadå?" sa han. "Ja, till exempel: Varför är den tanten så tjock och så", sa jag.

Det tog två veckor.

I går skulle Lyckokycklingen och pappa handla på Konsum. Utanför Konsum på en bänk satt en tant. Lyckokycklingen tvärstannade framför tanten, pekade och sa glatt till sin pappa: "Titta! Ett troll!" "Äh vadå?", sa pappa - låtsades att han inte hörde. Lyckokycklingen, fortfarande pekande, förtydligandes: "Ett MONSTER!"

Ögonblicksbild - onsdag, kl 16.57

• Lyckokycklingen tittar storögt och för tredje gången detta dygn på "Vilse i pannkakan"-DVD:n.
• Herr Lillebror sover, utslagen av trötthet, efter vändningsdebut.
• J läser dussinpocket i en soffa utan vare sig plymåer eller tygöverdrag. Efter-blöj-katastrof-tvätt pågår.
• Märta lagar fiskcrispies och potatismos (med sötpotatisinslag och med aningens vitlök och mycket muskot) och funderar hur göra vardagen mer glamorös.
• Parken utanför bedövande vacker.

Jag skulle också vilja ha såna här ...

... svarta ögonfransar, så långa och böjda att de touchar ögonbrynen. Är det inte en liten ironisk vink att de hamnade på herr Lillebror istället? Jag menar - hur mycket kommer han bry sig om dem?

Tillbaks i stan

Sommaren blev lite annorlunda än vad jag flaggade för. Jag hann aldrig måla tånaglarna till exempel. Varken i guld eller rosa. Vi drabbades också av dåligt väder så något värmande av badningsfrusna barn i frottéhanddukar blev inte aktuellt. Men jag kom över min ålderskris, har högpresterat i köket (trots vacklande torpuppsättning av knivar och kastruller) och har upptäckt ytterligare goda sidor hos min man. (Vilken tur att det blev vi. Inte självklart, aldrig självklart.)

Nu börjar vardagen så smått igen. Herr Lillebror och jag ska hitta våra alldeles egna mamma-/bebisrutiner. Lyckokycklingen är återbördad till förskoleverksamheten (rusade in på dagisgården "Jag är här nu!"). Virvelvinden börjar i nya skolan. Maken sparkar igång ekorrhjulet ...

Tjoho - snart är det höst! Världens snyggaste årstid!

Tick tack

Nä. Jorden rämnade inte. Helvetets portar förblev stängda. Inte blev jag nämnvärt "äldre & klokare" heller. Utan tiden tickade bara på, slog över till ett nytt decennium och tickade lugnt vidare.

Det var värre innan. Nu när det är gjort så är paniken borta. 40 är bara en siffra, säger jag lika klichéartat som många före mig. Men nu förstår jag vad de menade.

Märta tackar för gratulationer, blommor, sång och presenter!

Festen blir senare när herr Lillebror är färdigammad och Märta kan partaja loss ordentligt - så leopardtoppen spricker i sömmarna och klackarna faller av ormskinnssandaletterna. Be aware.

PS. Att jag nyss satt och somnade till i tv-soffan framför Ernst Kirchsteiger tillskriver jag den bebisrelaterade sömnbristen snarare än ålderströttheten /DS

Krishantering

Om två dagar fyller jag år. Jämnt. Jag rannsakar mitt liv, skärskådar min tillvaro, fnular på fortsättningen. Det är odelat den värsta ålderskris jag haft hittills. Men den som jag tror kommer vara mest konstruktiv. Det finns liksom ingen tid att strula med längre. It's now or never.

Att fånga dagen, njuta av stunden är väl ett klichéråd såklart. Men faktiskt det enda som får tiden att sluta rusa fram som ett skenade ånglok. Alltså: stanna upp och lukta på blommorna. Eller på tvååringens nytvättade hår. Eller, för all del, på samma unges skrattsvettiga nacke. Eller på lillebebisens fjunmjuka kind. Räkna fräknarna på Virvelvindens sommarnäsa. Krama J:s varma hand i julinatten.

Verklighetssnittar

Som en liten festlighet inför semesteruppehållet bjuder jag på små delikata tårtbitar ur min vardag. Verklighetssnittar.

• REA-drama: Idag slogs jag om en taklampa (nedsatt med 20%) med Victoria Silvstedts mamma. Jag förlorade. Hon köpte den dessutom till sin dotter. Vid närmare eftertanke kanske jag är glad att jag inte fick köpa den.
• Min yngste son, den diskrete herr Lillebror, gör nummer 2 var femte dag. Med besked. Och med dunder och brak. Det gäller att vara förberedd (mörka kläder på babyn, badbaljan framplockad). Det var jag inte idag. En body i soppåsen, en baby i handfatet.
• Med mild förhoppning om att bli av med post-babymagen har Märta godis-, glass- & kakförbud. Det tär hårt på Märtas psyke. Tyvärr inte på Märtas mage.

Imorgon hägrar skärgården. Bilen packas till bristningsgränsen. Det ska drickas mycket kaffe på förstutrappen, lite vin hejsansvejsan och sjåar med vatten för dn snart fyrtioåriga hyn. Det ska badas från bryggan och i sjön. Det ska intas sill och nubbe. Jag ska måla tånaglarna i guld och kanske vilt & galet fingernaglarna i tuggummirosa. Det ska värmas små frusna barn i frottéhanddukar, och smörjas samma ungar - fast då piggare och argare - med spf30. Kanske hittar jag en dator med internetuppkoppling. Eller inte. Jag har köpt sommarröda byxor - nästintill Nantucket Reds. En viss man ska då och då fångas in och bli kysst och åtminstone en gång ska jag äta en hemfångad fisk. Jag kommer lamslås av olika doftstråk som hör årstiden till. Minnen kommer välla in och dra förbi. Det blir bra. Fräknar på näsan. Kottar i hålfoten. En varm bris i hjärtat.

Nu är det sommar. Skål tamejfan.

Saffran addict

Det är nog baske mig svårare att få tag i saffran än knark. Visserligen säljs det saffran på ICA men det underlättar knappast.

Man ska köpa saffran. Allt är frid och fröjd, man har skrivit det på sin kom-i-håg-lapp. Man plockar sina varor, går mot kassan, lägger ner kom-i-håg-lappen i fickan för att lägga upp varorna på bandet, man tänker kanske "nu ska jag inte glömma saffran". Man betalar, packar sina varor och går hem. Då slår det en: "Saffran". Sen osar det svavel.

Problemet är ju att tillgången på saffran finns när efterfrågansfrågan är förvirrad (i kassan när man håller på med andra grejor). Knark förmodar jag finns att köpa t ex på krogen då man ändå är lite full och det är troligt att man kanske kommer på att det skulle vara en bra idé att knarka lite. Eller?

Att enbart sälja saffran över disk är ju som att försöka prångla på stressade familjefäder lite kokain på IKEA:s självplocklager en lördag efter lön. Dömt att misslyckas. Kunden har liksom lite annat att tänka på.

Således borde saffran finnas att plocka vid kryddorna. (Gör förpackningarna giantiskt stora så att de inte går att sno är mitt förslag.)

Och, ja - bilden föreställer mig. Efter en snedtändning på dåligt fulsaffran från Coop, samt två månaders missad vaxning/rakning)

Tomhet

Nu är studentperioden över och Märta kan återgå till det normala.








Oj, vad tomt det blev.

Jag har tagit studenten!

för 21 år sedan.

Fy fan vad jag är bra!!!

Bara en bild

som säger väldigt mycket för en viss gruppering ...

Ja, ja, ja

En mobb av korrekturläsande vänner har jagat mig länge nog. Nu är de små felen på bloggen ändrade. Väl?

Arla uggla

Klockan är 6.30 och jag har redan duschat, sitter och plirar med grus i ögonen och har svindel av sömnbrist. Resten av familjen trynar som små murmeldjur. Man blir inte yngre precis, snarare tio år äldre, av att tampas med lille herr Milk Sucker på nätterna. Nu sover han så fint i vagnen igen. NU!?

Vad man hittills varit tvungen att känna mig väl för att veta

• Att jag är fullständigt såld på mördeg i alla former. Kan äta hur många finska pinnar som helst, eller hallongrottor … Mmm. Tror det har något att göra med mormors gulmålade kök: skogstomten utanför fönstret, doften av svartvinbärste, den totala tryggheten.
• Att jag lärde mig simma på 80 meters djup i Medelhavet. Medan mina föräldrar var uppe på segelfartyget som vi bodde på, fick jag ligga i vattnet bredvid, med simärmar och ett rep som enda livlina.
• Att jag har ganska många hang-ups när det gäller mitt utseende. Den främsta är nog att jag ibland får för mig att folk tror att jag är transvestit i full gala. (Det slår mig plötsligt att risken för detta kommer bli än mer överhängande när jag uppfyller punkt 1 och 3 på listan nedan!)
  

När jag blir stor

... då ska jag:

• Börja ha mer högklackat på mig - skit samma att jag kommer toucha två meter.
• Börja med matchande underkläder - varje dag. Oavsett. Come rain or come shine.
• Börja ha mer fixade naglar.
• Börja öppna posten så fort den kommer och inte spara hela högen till dag 31 i varje månad.
• Som en följd av punkt ovan ska jag börja hålla ordning på mina papper, i prydliga pärmar. Utrota pappershögarna som min man hatar (och som jag föraktar mig själv för).

(och stor - det blir man vid 40)

Veckans utmärkelse till Stockholmsmuseum

Ja, ja - jag vet. Har inte skrivit på länge. Jag har varit alltför upprörd över att bli negligerad av vaktparaden. Numera står jag INTE i fönstret och viftar med svenska flaggor när de går förbi. Alldeles nyss satt jag med neddragna gardiner och knappade surt på datorn när jag hörde hästhovarna utanför. Och tänkte onda tankar, det gjorde jag.

Och i denna våg av Hate Bombing ser jag mörkt på mycket och instiftar härmed en utmärkelse: Veckans Bajsblöja.

Vem som retroaktivt får förrförra veckans behöver vi kanke inte diskutera mer.

VECKANS BAJSBLÖJA går till vattenmuséet Aquaria. Där får man inte ta in sitt sovande spädbarn i vagn. Av utrymmesskäl. Även fast muséet är tomt på andra besökare. Nej, då ska man väcka spädbarnet och forsla runt det i en bärsele som man får låna (och som såg ganska nerkräkt ut). Det var en himla tur att jag inte var där som ensam vuxen med min entusiastiska två-åring (och ovan nämnda sovande spädis). För då hade två-åringen fått vända i dörren. Nu kunde pappa gå på muséet och jag och tröttmössan fick sitta på en bänk utanför.

Jag förstår att man inte kan ta in för många vagnar, eller vagnar till barn som faktiskt kan gå - men besökaren borde i alla fall erbjudas att betala för vagnens inträde. En vagn tar inte mer plats än ett omkringhoppande barn. Men är betydligt tystare och har sönder färre grejor och skrämmer inte ihjäl så många fiskar.

Som sagt: VECKANS BAJSBLÖJA till Aquaria.

Nämen, Roger - för i helvete!

Har du ingen pli på gubbarna!?

Nublireingenwhiskyflaska!

Spänningen är olidlig ...

... ska vaktparaden börja spela på rätt ställe eller ej? Bara någon timma kvar ... sen vet vi.

Hoppet spirar - pukornas sköna toner hägrar

Det var inte länge sedan jag dryftade mina värsta gnagsaker här. "Beridna högvakten som börjar spela för sent för att de ljuva tonerna ska nå mina salonger" var en av sakerna. Som genom en gudomlig slump råkade jag idag i samspråk med en herre som sa sig kunna kirra det hela åt mig. I morgon vid lunchtid får vi se om han håller sitt löfte. Då ska de börja slå på pukorna precis utanför Märtas vardagsrum.

Själv har jag lovat att stå och vinka från balkongen.

Det är något visst med minimalister. De är inte som jag.

Till er som är alldeles rastlösa och oroliga och verkligen tokundrar vad jag önskar mig i födelsedagspresent (FYLLER JÄMNT!) outar jag här en post på önskelistan: se bild.

Saker som gnager ... Arga Märta tar sig ton

Det finns sådant som irriterar Märta så till den milda grad att hon inte längre kan hålla tyst - hur många kanelbullar och gröna dammsugare hon än proppar munnen full med. T ex:

- Beridna högvakten har vägarna förbi Märtas våning. Förr i tiden (läs t o m förra sommaren) började de alltid spela sin fina marschmusik precis utanför Märtas fönster. Det tyckte Märta var väldigt trevligt. Nu börjar de inte spela förrän de nått fram till Stureplan. Det tycker Märta suger. Ska skriva trevligt brev till ansvarig.

- Tidningsbudet som levererar Märtas morgontidning är antingen lat eller blind (eller jättekort?). Svenska Dagbladet pulas numera inte in genom brevinkastet utan ligger irriterande nog på golvet i trapphuset, utanför den med flera lås låsta ytterdörren (plus gallergrind). Ska ringa till kundtjänst och låta bekymrad.

- SvD har i den allmänt rojalistiska prebröllopsfebern börjat skriva vad Märta kallar CG-svenska. Vad kan man annars kalla de tveksamt korrekt använda orden framtänderna resp. nedskällda i länkade artiklar? Här BER Märta om att bli korrigerad och överbevisad. VILL inte att det ska stå så illa till med svenska språket.

Vänligen.

Det är ingen vanlig dag ...

... för det är Märtas namnsdag idag! Hurra, hurra, hurra!

Pusslet är löst!

Tillfälligt alla fall. Maken kom hem.

Det finns ett väldigt bra knep när man har med små bebisar att göra. Förutom att mata, byta, gulla och hålla så är ATT LINDA väldigt bra att komma ihåg. Jag lärde mig det när Virvelvinden var en orolig liten 10-dagars, vi gjorde det med Lyckokycklingen när hon hade någon av sina sällsynta vansinnesattacker och det funkar som smort nu med Lillebror - t ex när han väcks av sin systers jubelskrin eller när han fladdrar för mycket med armar och ben för att komma till ro.

Tricket är att linda (i en lagom varm filt - bomull är bra), sedan hålla, sedan listigt lägga ifrån sig i vagn eller säng och få dem att känna sig fortfarande hållna ...

Hur man lindar? Se här!

Tvåbarnspysselpussel

Jodå, jag vågade. Jag har varit ute med vagnen och lillebror flera gånger. Till och med på brunch och luftat brösten och lillebrors fnasiga fötter offentligt.

Men det är mycket pyssel innan man kommer in i tvåbarnscirkusen (egentligen tre barn men Virvelvinden är så stor nu). Idag är Lyckokycklingen sjuk och hemma och jag springer som en huvudlös höna mellan TV-soffan (servar med russin och saft) och lillebror (kräver endast mjölk och ständig kroppskontakt). Tjoho.

Och det här ändå bara början.

Fegis-Märta

Så gammal jag är och till och med trebarnsmor så tycker jag det är superläskigt nu när det börjar närma sig att jag ska ut och gå med lillebror i vagnen. Ja, ja - jag vet. Vad kan hända? Han kan skrika. Jag får ta upp honom. Han kan skrika jättemycket. Jag får gå hem igen. Jag vet att det låter som ett litet problem - men det är ett stort steg för mig att gå på gatorna som en vanlig bebismamma igen.

Twitter no more

Jag började Twittra i all välmening och oskuldsfullhet för någon månad sedan. Plötsligt har jag ett gäng internetluder efter mig; "Simone", "Madeleine" och "Geraldine" är några av mina followers med tvivelaktigt både yrke och rykte. Blir så trött på spam och skit och lägger därför ner Twittrandet.

Som om ni ens hade märkt att jag hade börjat. Men Tjejerna lär bli besvikna.

Eller är det någon som har en idé om hur man ska slippa spam-eländet på Twitter?

Levererad

Vid lunchtid i måndags lades en liten gosse på mitt bröst och i mitt hjärta. Han är här nu. Och nu är vi hemma.

Som Lyckokycklingen uttrycker det: MIN! HAN HAR KOMMIT!

Tredje barnet för mig. Tredje stora stunden. När ögonen slås upp. Vem liknar han? Denne: Sin syster lite grann. Sin pappa när han sover. Sin farfar ganska mycket. Men mest sig själv. Min lilla rovfågel med mörka ögon, skarp profil och små magra blåröda ben.

Han har kommit.

(Och som pricken över "i" har han en smilgrop i höger kind.)

Måndag - I like!

Det bästa med nu på måndag är att senast då har vi en bebis. Lite skumt att veta datumet men är man inbokad för snitt så är man.

Så senast måndag får jag snusa babyhjässa.

Helgen blir en lång väntan. Och det blir sista helgen för Lyckokycklingen i eget, ensamt småbarnsmajestät. Om hon anade vad som kommer ...

Vår bredbandsuppkoppling verkar också ha gått ner på vegetativt väntansläge, för allting måste loggas in till och skickas ca tio gånger innan det går iväg. Få se om jag lyckas publicera ens det här.

Gillande

Det bästa med mig är att jag är så bred. Jag kan gilla precis vad som helst utan snobberier. Utan urskillning och utan begränsningar. Faktiskt.

Just nu gillar jag filmen Once som jag såg i förrgår. Och filmen Hancock som jag såg igår. Den ena en irländsk film om två musiker (skulle man kunna beskriva den som) - den andra en romantisk actionkomedi med Will Smith. Filmmusiken till Once är fantastisk. Storyn i Hancock minst lika fantastisk. Huvudrollsinnehavarna i båda filmerna lika bedårande, på skilda sätt. Lovebombing.

På Oncelänken ovan får ni dessutom höra det Oscarsbelönade ledmotivet från filmen. Älska mig för det.

Så lider ni brist på fantasi på söndag i videobutiken så vet ni vad ni ska titta efter.

Ni läste det här.

Fot-nazi & rykande bullar

Något som jag blir riktigt sur på såhär i efterhand är att min fotvårdstant ALDRIG kan hålla med mig om någonting. Alltid ska hon bjäbba emot. Det är faktiskt JAG som betalar henne. Fast å andra sidan är det hon som har de vassa knivarna ...

----------------------

Kan någon vänlig själ lära mig ekvationen som gäller när man tinar kanelbullar i micron, från fryst till behaglig ättemperatur? Är det låg värme under lite längre tid som gäller - eller full effekt i tio sekunder? Det blir aldrig riktigt bra för mig; oftast är de smällheta när jag tar ut dem och äter jag inte upp dem omgående och skållar tungan och gommen så krymper de ihop och blir stenhårda när de svalnar.

Min micro har maxläge 1000w och kremerar popcorn på sisådär en minut, bara så ni vet vad jag har att jobba med.

Förlåt mig, herr Zucchini!

Du är också VANSINNIGT god, knaprad i tunna skivor direkt vid skärbrädan.

Och, kära bloggläsare - jag garanterar att detta är roligare att läsa om än mina graviditetskrämpor.

Rätt gott rått

Fänkål (god kombo: fänkål-apelsin)
Palsternacka - tunt skivad
Sugar snaps
Sparris (grön)
Rödbeta (finriven)
Kålrot - extra gott med kokosflingor
Broccoli - i små buketter
Blekselleri
Isbergssallad (rulla in en skiva grevéost i varje blad ...)
Paprikabebisar (de där små som växer inuti paprikor. Helt absurt.)
Morötter - alltid

Inte utan min fänkål

Mina cravings efter råa grönsaker tar sig alltmer extrema uttryck. Börjar känna mig som Varulvskaninen i Wallace & Gromit - the Curse of the Were-Rabbit. Se bild. Han skövlar trädgård efter trädgård på sin jakt efter mer och mer och mer grönsaker. Som jag i vårt kylskåp. Och det är väl bara början.

Gott just nu:
Skiva en fänkål riktigt tunt. Skär skalet av en apelsin och skär apelsinen i små, små bitar. Blanda med fänkålen, krydda med havssalt samt en liten slurk sweet chili-sås. Glufs.

Märtas nya lektyr

Läsning som ger väldigt mycket mer behållning än Svensk Damtidning är Vem i helvete?:s blogg. Upptäckt idag, tack vare Tre Stycken.

Kanske, kanske är jag inte riktigt tant ännu.

Torsk

eller "Mitt första köpta nummer". Jag har idag samlat ganska många tantpoäng. Vet ej varför men plötsligt fann jag mig på ICA, ståendes köpandes en Svensk Dam-tidning. Bläddrade girigt igenom den till förmiddagskaffet (drucket ur kopp, med kanelbulle till). Men känslan som man får när man läser samma tidning hos pedikyristen eller frisören ville liksom inte infinna sig. Det kändes bara ... tomt.

Tom tant. Suck.

Efterklok

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig - i alla fall när ansvariga på Önskeministeriet lyssnar lite slarvigt. Det var vattkoppor vi ville att Lyckokycklingen skulle få - inte svinkoppor! J-la nötter!

Trean

Lägesrapport i vecka 33 + 3:

Jag ser ut som en pytonorm som just svalt en pilatesboll. Troligen känner jag mig även som en sådan (även om jag inte med säkerhet vet hur såna upplever sin situation på riktigt).

Vädret är vackert och jag längtar ut. Men blir kissnödig bara jag tänker på att lämna huset.

Funderar på att packa BB-väskan. Man vet aldrig. Packar jag så stannar h*n väl inne extra länge. Packa jag inte så sätter det väl igång typ nu snart..

Måste måla tavlan till Lyckokycklingen klar (har planerat den sedan hon föddes. Treans ankomst känns som en absolut deadline)!

Mår konstant småilla och är ständigt småsugen på något salt/syrligt/krispigt. Råa grönsaker är speciellt begärliga. Ungen kommer se ut som en fänkål.

Nä, det är bäst man stannar hemma!

Tack A i Långbroparken för länken till SvD-artikeln om gnälliga resenärer! Jag tror vartenda ord!

Här är listan över udda klagomål som researrangören Thomas Cook och branschorganisationen ABTA sammanställt:

"Stranden var för sandig."

"Vi köpte ett par Ray-Ban-solglasögon för fem euro av en gatuförsäljare - för att senare upptäcka att det var en piratkopia.”

”Ingen berättade för oss att havet var fullt av fisk. Barnen blev rädda.”

”Det tog oss nio timmar att flyga hem från Jamaica till England, men det tog bara tre timmar för amerikanerna att ta sig hem.”

”Min fästman och jag hade bokat ett rum med två sängar men blev placerade i ett rum med dubbelsäng. Vi håller er nu ansvariga för att jag blev gravid. Det hade inte hänt om vi fått det rum vi bokat.”

”Det är för mycket spanska människor. Receptionisten talar spanska. Maten är spansk. För mycket utlänningar.”

”Vi tvingades köa utomhus utan luftkonditionering.”

”Det är er plikt som researrangör att upplysa oss om högljudda och stökiga resenärer innan vi reser med er.”

”Jag blev biten av en mygga - ingen sa att de bits.”

"På semestern till Goa upptäckte jag till min förfäran att nästan varje restaurang serverade curry. Jag gillar inte alls kryddstark mat.”

Ernst-Marilyn pysslar

Tänk att det ska till Facebook för att man ska finna sig själv ... I huvudlös Ernst-Marilyn-yra pimpar jag nu vårt blivande medicinskåp (som morfar en gång i tiden snickrade ihop). Klart skåpet ska ha ett guldkors. Klart nyckeln ska få en guldtofs. Vad annars?

Sedan ska jag "känna in rummet" och fråga mitt inre var skåpet ska sitta, kanske fnittrar Marilyn till, svänger med kjolen och pekar med en liten manikyrerad hand ...?

Schizo-Märta

Gjorde några djuplodande tester på Facebook nyss och kunde konstatera att jag har denna intressanta personlighetsklyvning: I "Vilken svensk är du?" blev jag mjukispysslaren Ernst Kirchsteiger och när det skulle avgöras vilken "Sexy Lady" jag var blev jag Marilyn Monroe ... På något sätt känns resultatet inte helt fel - hur skrattretande det än kan tyckas vara för en oinvigd.

Kalla mig Ernst-Marilyn. Undrar just hur J kommer se på mig hädanefter.

Det blev en Charlie

Nej - det är inte bebin det handlar om. Fortfarande 7 veckor kvar till Due Date (eller BF som vi i svängen kallar det). Det rör sig om Lyckokycklingen. Igår deklarerade hon (med väldigt argt tonfall och minspel) att hon minsann heter Charlie och är en TOOR POKKE (stor pojke). Sedan räknade hon snabbt till tretton, rabblade alfabetet och pep iväg till TV:n.

Kvar satt vi vid köksbordet och undrade vart vår lilla bebisflicka tagit vägen?

Märta - nu med Pippilook

Det blev rött. Och prickarna gick NÄSTAN bort. Nu saknas bara en liten apa i en virkad kofta och en fläckig häst. Huset och kappsäcken har jag. Plus sjörövarpappa och mamma i himlen.

Tjola-hopp-tjola-hejsan-saaa!

Märta - nu med prickar!

Håller för närvarande på att färga håret. Ska även försöka mig på lite slingor. Allt hemma i mitt eget badrum. Det är 15 minuter kvar på färgningstiden och den enda skillnaden jag hittills märkt är att jag fått gråsvartprickiga öron och kinder. Verkligen kanonsnyggt.

Hetero på tapeten

Nej, jag är inte 15 på homoskalan 1-10. Det hade ju varit tragiskt med tanke på det heterosexuella liv jag lever. Jag lovar att ni ska få reda på om jag blir omvänd. Chansen/risken är ytterst liten då jag redan funderat ganska noga på möjligheten.

MEN jag är väldigt road av heminredning - betyder det något?

--------------------------------------

Vår hallrenovering är nu inne på sin tredje vecka. I fredags tapetserades det. Idag står det två stackars målare och skrapar ner tapeten. Eller snarare: tar emot den när den faller av i stora flagor. Det är något tredjelager med plastfärg från 70-talet som ställde till det så hela härligheten lossnade. Det blir ingen vinstaffär för målerifirman, detta jobb. Men jag kommer anlita dem igen - och rekommendera dem vidare. Att vara noggrann och ta ansvar för konsekvenserna anser jag vara så proffsigt som det kan bli. Missöden händer alla någon gång.

Lyckokycklingen är ju en extremt social liten människa och formligen älskar att vi har hantverkare överallt hela tiden. Hon mötte dem i dörren i morse och jublade "MÅNAR!" (= målare!) och "JA E TÅ ÅJ!" (= jag är två år! Upphållandes fyra fingrar). Vet inte om det är någon typ av raggningsreplik?

Så för henne är tapetmalören en riktig vinstaffär.

Märta snattar: reviderad utgåva

En lista som syns på många bloggar. Jag vill också.

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej.
2. Vem såg dig senast naken? J.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Midjelångt hår (med lugg), svarta kläder, mager som en skrika, hemsydd jeansväska.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Gråhårig, chic, välformad samt alltjämt välsminkad.
5. Hur var du på dagis? En liten glad tjockis i brun plysch.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Glad. Fikasugen.
7. Har du celluliter? Faktiskt inte många.
8. Biter du på naglarna? När nagelsaxen är för långt bort.
9. Har du något handikapp? Är delvis vänsterhänt (räknas av vissa som ett lättare handikapp). Måste dessutom tänka efter för att säga rätt på höger och vänster.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Ja. Men jag har i alla fall klarat mig hittills.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Könlös. Om alls.
12. Svär du? Bara när jag blir riktigt jävla arg..
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Återstår att se - har aldrig träffat på något.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Mellan 0 och 1?
15. Tror du på utomjordingar? Nej.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Macka klarar man sig långt på.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Njure, ål, pölsa.
18. Har du blivit arresterad? Nej. Har aldrig ens pratat med en polis.
19. Ljuger du? Det händer. Men allt mer sällan. Orkar inte.
20. Har du kysst en polis? Se svar på fråga 18. Jag har aldrig kysst någon utan att konversera först.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej.
22. Har du någonting att dölja? Man skulle kunna tycka att jag borde tala tyst om att jag inte jobbar så mycket.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar hem, nyckel till barnvagnslåset (som jag har slarvat bort), någon minnesdocka till min förra mobiltelefon (som jag har sålt).
24. Är du/har du varit gift? I am. Very much so.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Nej. Har för många barn att hålla koll på den tiden på dygnet.
26. Kan du laga cyklar? Det kan jag säkert. Hur svårt kan det vara?
27. Kan du fixa med bilar? Meka? Nej. Öppna bakdörren och kliva in? Ja.
28. Brukar du köra om? Jag är en föredömlig barnvagnsförare. Ser mig alltid om innan jag kör om på trottoaren.
29. Kan du baka bröd? Jajamensan.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Vet och vet. Vad har man bruksanvisningar till?
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? DIRTY SEXY MONEY!!!

Gayer than gay?

Haha! Hur homo är jag?! Vad hände med mindre än-tecknet ...? Skulle ju stå "mindre än 1" under fråga 14 nedan ...

Måste rätta till det så fråga 15 kommer på rätt plats. Ursäkta upprepningen. Nytt fräscht inlägg kommer strax!

Märta snattar

En lista som syns på många bloggar. Jag vill också.

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej.
2. Vem såg dig senast naken? J.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Midjelångt hår (med lugg), svarta kläder, mager som en skrika, hemsydd jeansväska.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Gråhårig, chic, välformad samt alltjämt välsminkad.
5. Hur var du på dagis? En liten glad tjockis i brun plysch.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Glad. Fikasugen.
7. Har du celluliter? Faktiskt inte många.
8. Biter du på naglarna? När nagelsaxen är för långt bort.
9. Har du något handikapp? Är delvis vänsterhänt (räknas av vissa som ett lättare handikapp). Måste dessutom tänka efter för att säga rätt på höger och vänster.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Ja. Men jag har i alla fall klarat mig hittills.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Könlös. Om alls.
12. Svär du? Bara när jag blir riktigt jävla arg..
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Återstår att se - har aldrig träffat på något.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? <>15. Tror du på utomjordingar? Nej.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Macka klarar man sig långt på.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Njure, ål, pölsa.
18. Har du blivit arresterad? Nej. Har aldrig ens pratat med en polis.
19. Ljuger du? Det händer. Men allt mer sällan. Orkar inte.
20. Har du kysst en polis? Se svar på fråga 18. Jag har aldrig kysst någon utan att konversera först.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej.
22. Har du någonting att dölja? Man skulle kunna tycka att jag borde tala tyst om att jag inte jobbar så mycket.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar hem, nyckel till barnvagnslåset (som jag har slarvat bort), någon minnesdocka till min förra mobiltelefon (som jag har sålt).
24. Är du/har du varit gift? I am. Very much so.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Nej. Har för många barn att hålla koll på den tiden på dygnet.
26. Kan du laga cyklar? Det kan jag säkert. Hur svårt kan det vara?
27. Kan du fixa med bilar? Meka? Nej. Öppna bakdörren och kliva in? Ja.
28. Brukar du köra om? Jag är en föredömlig barnvagnsförare. Ser mig alltid om innan jag kör om på trottoaren.
29. Kan du baka bröd? Jajamensan.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Vet och vet. Vad har man bruksanvisningar till?
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? DIRTY SEXY MONEY!!!

Galamiddag

Tantaloran bjöd till söndagsmiddag igår. En god gryta, obegränsade mängder bib-vin och - själva grundbulten till alla bjudningar - en tjusig bukett människor. Galet trevliga, burleska, mysiga, omvartannat. Det var länge sedan jag hade så roligt och klickade med så många. Det var år och dag sedan jag fick så många komplimanger. Det var alldeles för länge sedan jag och J fnissade oss hem efter en middag (märk väl: jag helt nykter givetvis). Det var eoner sedan jag vaknade med ett sådant stort leende.

Tantaloran: Du äger!

Jag suger vidare på middagskaramellen, fortsatt leende. (J är lika glad men har lite ont i hårfästet.)

Sånt som kan göra en glad

Man är glad. Solen skiner. Man har insett att man har en pengahungrig och därmed barnvaktsbenägen 16-åring två trappor upp i huset. Man kan sålunda ta sin make under armen och gå på bio. Mitt på blanka torsdagskvällen. Gratisbio dessutom! Så det går på ett ut med barnvakten ungefär.

-----------------------------------

Om två månader är det dags för nya bebin att titta ut. Det ska bli skönt. Just nu är det som att ha tre galna grisar i en säck i magen.

Boknörd

Trots begränsade hyllmeter i våningen (faktiskt) och en sisådär 30 fyllda papperskassar i källaren kan jag inte låta bli att köpa fler. Böcker. Nätet är ett utmärkt shoppingställe dessutom. Så abstrakt på något sätt i det avgörande ögonblicket i beslutsprocessen ... Just nu inväntar jag:

Två böcker om förlossningar (denna & denna), en om den föryngrande företeelsen ansiktsyoga och ett lite slumpartat inköp: Eat this, not that! - illustrerad näringslära för dumma amerikaner (och sötsugna gravida svenskor månne?).

Jag hoppas givetvis på att bli rynkfri, smal och snart övertygad om vilken förlossningsmetod jag ska satsa på.

Plötsligt vaknar konstintresset till liv, både hos maken och mig - oberoende (?) av varandra.

Den här utställningen ska vi gå på a s a p.

------------------------------

Var och lunchade med en MarcJacobsväskväninna idag. Long time, no see. Så mysigt. Hon tror INTE ett ögonblick på att jag INTE vill blinga omkring med en 7000-kronorsslunga. Kanske känner hon mig bättre än jag själv gör?

Lilla försenade tomten?

I dag är det Kerstin!

I alla fall om man ser till min kalender. I almanackan står det Yngve. Men idag har jag uppföljningsträff med min Kerstin. Spännande att se vad vi har att säga varann.

----------------------------------------------------------

Återknytning till bloggens grundtema:

Tantaloran jublade i mejlboxen häromdagen:
"Helt fantastiskt. Kampen mot Gladpacken är slut. På kortsidorna sitter två pluppar som man trycker in och plötsligt förstår man vilken bra produkt den där dammsamlaren i verkligheten är."

Jag rännde genast ut i köket och undersökte saken - och, ja vad ska man säga ... Jag är frälst.

Det blev S1515-Y90R istället

När man inte är ensam om besluten vad gäller färgsättning av hemmet ... Nåväl. Jag kan nog bli lycklig med den också.

Utmanad och inte så nödbedd

Det trillade in en utmaning från Fontänskan. Plikttrogen som jag är gör jag som jag blir tillsagd. Se ovan.

Vad bilden föreställer? Uppgiften säger väl inget om att man måste förklara det - men oss emellan så är det en vas (för en sisådär 70 solitärblommor) som min hulde make gärna vill köpa och jag är lite lätt tveksam till. Av praktiska skäl. Den finns på London W8 om någon undrar. Vi gick dit för att fråga om de ville hjälpa oss att piffa hemmet men det hade de inte tid med. Så då fotade vi deras sortiment istället. Och köpte en ljusstake på REA. Som straff, eller tröst, eller något.

Nähä - så då får vi tänka själva nu när elfte timmen är slagen för förberedelserna inför hallupprustningen. Tapet vald och inköpt. Provfärgburkar inköpta i omgångar och uppmålade i lapptäcksmönster ute i tamburen. Intresseklubben! Se hit och anteckna följande: Det lutar åt S2020-Y80R. (Det fina i kråksången är att jag äntligen lärt mig färgbeteckningschiffret! Tack Peter med Prillan på Flügger!)

Jag är om möjligt ännu mer civilt olydig än fru von Tän och skickar vidare utmaningen endast till två bloggare: Yogamamman & Tre stycken. Can't wait to see your 6th pic!

Ut på djupet

Jag är anhängare av fate/chance-skolan. Visserligen vet jag inte om det finns någon sådan officiell livsfilosofisk teori eller om det är jag som tänkt ut den, men jag tror stenhårt på att det finns en mening med det som händer; att möten man råkar ut för sker för att visa vägen åt något håll. Om man sedan kallar detta ödet (fate) eller slumpen (chance) spelar ingen roll. När J:s och mina vägar korsades en gång i tiden är precis en sådan sak. Eller en flyktig bekantskap på en resa, som gjorde det omöjligt att INTE börja måla igen. Eller detta:

För några veckor sedan fick jag ett massmail där en fd jobbkontakt tipsade om coacher/terapeuter under utbildning, som behövde träningsklienter. "Jaha, tänkte jag - vad bra. Jag som behöver lite vägledning". Och idag träffade jag "Kerstin" i 40 minuter. Och en Kerstin visade sig vara precis vad JAG behövde för att komma framåt med mina dagar. Hon satte omedelbart fingret på några punkter som varit orörda alldeles för länge. Tror det kan bli riktigt bra det här.

Tokkär

När man gör något är det härligt att gå in i det fullständigt. Just nu surfar jag runt efter tapeter till hallen. Igår blev jag kär. I en tapet vi INTE ska ha. Men på något sätt måste jag inkorporera den i mitt liv. Jag tänker.

Kulturmuppen i mig rodnar ...

Okej - lite utlämnande, men jag bjuder på det. TV. Vi tittar på TV, mycket. När Lyckokycklingen tystnat vid halv nio-tiden och Virvelvinden virvlat in till sig för natten så sitter vi där i TV-soffan, med rött te och någon liten godbit.

Jag har 240 universitetspoäng i kulturella ämnen och J en civilekonomexamen, samt en IQ som inte är långt i från kroppslängden. Våra favoritprogram är:

Top Model (USA)
Miami Ink
Ibiza ocensurerat
Solens mat
Vad blir det för mat?

Skönhet, mode, tatueringar, brittisk råfylla på foamparties samt TV-matlagning. Dit styrde min kulturkonsumtion. Vem kunde ana det när jag var ung och svartklädd och gick på poesiuppläsningar på Dramatens lilla scen som lördagsnöje?

Och jag har några extra favvisar som jag (ibland spelar in och) ser själv: En plats i solen (britter letar semesterbostäder) och Nytt läge (mäklare letar hus till miffon som inte kan själva).

Serien Dirty sexy money innehar en särställning bland TV-programmen. Vill inte nämna den i samma stycke som de andra. Så bra är den. Glamour, mon amour. Rikedom och sönderfall! Briljant elakhet och omtänksamt maktmissbruk. Den har det mesta. Men det vet ni ju redan.

All I want this winter

... är vattkoppor för Lyckokycklingens räkning. Utläkta innan bebisen kommer, tack. Känner ni något barn med alldeles nyutsprungna koppor, så hör er för om jag och L kan få komma på play date och gnugga lite mot sjuklingen. Jag bidrar med kaffebröd. Och glass till barnen. Och ett hedersomnämnande för tipsaren här på bloggen. Åhå, det blir bättre och bättre detta ...!

Det är inte helt sant att DET är ALLT jag önskar mig. Jag kan tyvärr inte låta bli att längta efter en filmstjärnesnygg pälsjacka i kanske ljusbrunt. Men det talar jag tyst om. Vissa saker hänger bra i drömgarderoben också.

Mina diversifierade dagar

Vänner och bekanta frågar mig ofta: Vad gör du nuförtiden? Som svar på frågan kommer här ett utsnitt ur en mångsysslares vardag. Igår gjorde jag följande:

• Styrde upp trapphusommålningen. De startar om tre veckor. NU ska det väljas färg!
• Bistod min kompis advokat med information i kompisens pågående vårdnads-/misshandelstvist.
• Åt långlunch med ex-kollega. Strömming med potmos.
• Letade upp en fax på ett kontor på Sibyllegatan och faxade en blankett till Virvelvindens förhoppningsvis framtida skola.
• Fortsatte framtagandet av logga till ett nystartat företag. Ägnade minst en (mycket frustrerad) timma åt att försöka minnas hur man egentligen hanterar ”cirkelverktyget” i Photoshop. Det gav sig.
• Bokade hotellhelg till mig och husbonn. Det blir en rund säng. Och vi är väldigt avlånga. Hur ska det sluta?
• Lagade quick-fix-middag (tinade upp Coq au Vin + kokade ris.)

-----------------------------------------------

Idag fortsätter logotyppysslet och advokatkontakten ...

Fredags-slaktaren har ordet

Har styckmördat Granlund idag. Ett riktigt sjå blev det. Spretiga, skinntorra armar som liksom gjorde motstånd när jag sågade av dem, och stickig var han - efter tre veckor utan någon som helst grooming eller dusch. Inte ens när sågbladet gick igenom mittpartiet och han knäcktes på mittten kände jag att jag vunnit slaget - utan det var först när jag lyckats packa ner honom i två extrastarka sopsäckar + en papperskasse för lösa kroppsdelar, som jag insåg att jag - så att säga - klarat biffen.

När jag återvände till slaktplatsen såg jag att han hade läckt på den fina mattan han fått stå på. Jävla Granlund. Hur kan jag hämnas ytterligare?

Boost?

Nä, för sjutton vad jag är seg. Helt energilös. Visserligen har jag väldigt lågt järnvärde nu, men så här trött ...? Kanske ska jag skriva en bok om nära-döden-upplevelser. Så känns det.

Medan jag äter lunch tittar jag på TV. Rachael Ray och jag verkar ha samma tider, dag efter dag. Hon är så pigg och sprudlande som en liten, yster terrier på uppåttjack, den flickan. Men hon lagar mat med stort hjärta, blicken på klockan och en vurm för att det ska vara nyttigt.

Idag lagade hon tre kycklingsoppor - brevid varandra på sin rejält tilltagna spis - chopp-chopp, bara så där. Ska jag också göra någon dag. I alla fall en av dem.

Då blir jag ju på pricken.

Röda sidenband - civilisationens gåva till en värld av julpyntare

I julens och nyårets efterdyningar är jag så här i efterhand nog mest nöjd med vårt julpynt. Det är inte lätt att pimpa 300 kvm i julskrud, men ett stort tack riktar jag till min svägerska: tipset att knyta röda sidenband runt alltihop gjorde hela grejen.

Elljusstaken fick nytt liv med rosetter på 6 centimeters bandbredd, allehanda krukor och skålar blev vips julfina. Grentipparna på granen lyser vackert röda. Till och med lilla guldfågeln på hallbordet fick en rosett om stjärten. Det är väl i princip bara makens ädlare delar som sluppit undan årets rosetthysteri - men julen är å andra sidan inte formellt slut än.




Och de snygga ståstjärnorna från Indiska lyser fortfarande upp vår tillvaro.